VakO 1973:2025

Fråga om A:s arbete som tolk för X Ab från och med år 2020 skulle omfattas av lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. Försäkringsdomstolen konstaterade att vid tillämpningen av arbetspensionslagarna görs gränsdragningen mellan ett anställningsförhållande och företagande genom att man bedömer om de kännetecken för ett anställningsförhållande som anges i 1 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen uppfylls. Samtliga kännetecken som anges i den nämnda bestämmelsen ska uppfyllas samtidigt för att det ska kunna anses vara fråga om ett anställningsförhållande. Det är fråga om en tvingande bestämmelse som man inte kan avtala om till nackdel för arbetstagaren. Inte heller har ett avtal mellan parterna eller parternas egna uppfattningar ensamma någon avgörande betydelse, utan sakförhållandet ska också i praktiken motsvara det avtal som ingåtts om formen för utförandet av arbetet. Försäkringsdomstolen ansåg att kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylldes. I ärendet framkom inte sådana klart och väsentligt mot anställningsförhållandet talande och för företagande talande omständigheter som skulle ha förutsatt en helhetsbedömning. Försäkringsdomstolen ansåg att A:s arbete för X Ab från och med år 2020 hade utförts i ett anställningsförhållande och att lagen om pension för arbetstagare således skulle tillämpas på hans arbete.

Finlex-referat på finska