VakO 1902:2023 (L)

Försäkringsdomstolen ansåg att FPA:s beräkningsformel för dagpenning vid smittsam sjukdom inte grundar sig på lag och att den inte bör tillämpas, om den leder till ett mindre förmånligt slutresultat än den beräkningsformel som anges i lagen. Enligt 11 kap. 15 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen är beloppet av dagpenningen är en tjugofemtedel av månadsinkomsten. Enligt FPA:s uppgift hade FPA fastställt dagpenningen vid smittsam sjukdom för A genom att dividera månadslönen för A med de kalenderdagar som ingår i månaden, multiplicera med de kalenderdagar som ingår i frånvaroperioden och dividera med det antal som förmånen betalats ut för i perioden i fråga. Försäkringsdomstolen upphävde det överklagade beslutet och återförvisade ärendet till Folkpensionsanstalten för ny behandling och fastställande av den dagpenning vid smittsam sjukdom som ska betalas till A med hjälp av den formel som avses i 11 kap. 15 § i sjukförsäkringslagen, om detta leder till ett förmånligare slutresultat för A.

​Finlex-referat på finska