VakO 21509:2021(L)

A yrkade att hen skulle beviljas det högsta handikappbidraget för personer som fyllt 16 år med hänvisning till att hen är barndomsdöv. A hade konstaterats ha sensorineural hörselnedsättning i båda öronen och A hade hörselimplantat. Försäkringsdomstolen konstaterade att A på basis av den medicinska utredning som lagts fram i saken kan kommunicera med talat språk. Genom implantationsrehabilitering har man uppnått en hörsel som gör det möjligt att kommunicera baserat på hörsel när det finns möjlighet att läsa från läpparna och hörselförhållandena är optimala. Även om resultatet av implantatet har varit sämre än genomsnittet, kan A:s förmåga att kommunicera på andra sätt än teckenspråk bedömas vara bättre än hos en sådan barndomsdöv person som nästan enbart kan kommunicera på teckenspråk. A kan således inte anses vara barndomsdöv i den mening som avses i 8 § 3 mom. i lagen om handikappförmåner.

Lagrum

Lag om handikappförmåner 8 § 3 mom.

Finlex-referat på finska