Försäkringsdomstolen - specialdomstolen för frågor om social trygghet

A råkade ut för ett olycksfall på fritiden. Varken A eller A:s arbetsgivare hade ansökt om dagpenning på basis av sjukförsäkringslagen. På grund av detta hade inte A:s rätt till dagpenning på basis av sjukförsäkringslagen avgjorts genom Folkpensionsanstaltens beslut. Försäkringsdomstolen fann att försäkringsanstalten har kunnat göra ett kalkylerat avdrag baserat på 202 § 1 momentet i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar på den dagpenning som den beviljade A på grundval av en fritidsförsäkring.

I ärendet avgjordes frågan om lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare skulle tillämpas gällande B:s verksamhet i A Ab. Arbetstjänster som B hade utfört till A Ab hade fakturerats genom firma C. Vid skattegranskning hade den egentliga näringsverksamhet som firma C idkat ansetts utgöra skönhetsvård. Det faktum att firma C hade sålt färdtjänster utförda av B ansågs inte svara sakens egentliga natur och syftemål. Den ersättning som A Ab hade betalat till B betraktades som i lagen om förskottsbörd avsedd lön. B ansågs utfört tjänster som närmast rörde transporter och underhåll av inventarier med fordon som ägdes av A Ab enligt dess behov och givna instruktioner. B hade handlat mot vederlag för A Ab:s räkning och B ansågs inte ha haft någon företagarrisk, som är central för företagsverksamhet. Försäkringsdomstolen ansåg i en helhetsbedömning av den i ärendet företedda utredningen att det hade varit fråga om arbete som skett i anställningsförhållande. Således skulle lagen om arbetstagare tillämpas för B:s verksamhet i A Ab. A Ab:s besvär förkastades.

Asylsökanden A hade råkat ut för ett brott. Gärningsplatsen var en mottagningscentral och gärningsmannen en annan asylsökande. Försäkringsdomstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att Statskontoret inte kunde låta bli att betala ersättning för skadan med stöd av begränsningsbestämmelsen i 2 § i brottsskadelagen.

Folkpensionsanstalten hade omprövat ett beslut om bostadsbidrag till den försäkrades nackdel utan att be om hens samtycke till omprövning eller utan att ansöka om undanröjande av beslutet. Folkpensionsanstalten ansåg att omprövningen inte förutsatte samtycke av den försäkrade, eftersom felet i det omprövade beslutet varit uppenbart och orsakats av hushållet. Försäkringsdomstolen ansåg att felet i det omprövade beslutet inte kunde anses vara uppenbart enligt lagen. I ärendet hade det inte heller påvisats att den försäkrade lämnat oriktiga uppgifter till Folkpensionsanstalten om de omständigheter som påverkar fastställandet av bostadsbidrag innan det omprövade beslutet fattades. Den försäkrade ansågs inte heller i övrigt genom sitt förfarande ha orsakat felet i det omprövade beslutet. Försäkringsdomstolen ansåg att det beviljade bostadsbidraget således inte kunde omprövas till mottagarens nackdel utan hens samtycke.

A föll på trappan utanför servicestationens ytterdörr då A var på väg hemifrån till arbetet och avvek till servicestationen för att köpa något drickbart för arbetsdagen. Försäkringsdomstolen fann att på gångvägen från bilen till servicestationens butiksdörr hade A ännu färdats längs en avvikande rutt. Uträttande av ärenden i servicestationens butik skulle ha inletts först då A hade kommit in genom dörren i butiken. Således hade olyckan inträffat inom det ersättningsskydd som omfattas av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.