Försäkringsdomstolen - specialdomstolen för frågor om social trygghet

I ärendet avgjordes en fråga om den försäkringsskyldiga parten i enlighet med lagen om pension för arbetstagare. A ansåg att X Ab och Y Ab varit i arbetsgivarställning, men de ansågs som faktureringsbolag och situationen som en så kallad namnhyrning. Bolagen anses inte ha haft egen verklig affärsverksamhet och deras arbetsgivarställning ansågs inte heller som verklig. A ansågs ha utövat den aktuella affärsverksamheten och fått vinningen av den. Pensionsskyddscentralens avgörande att på A:s vägnar för arbetstagarna teckna en försäkring i enlighet med lagen om pension för arbetstagare ansågs vara korrekt. A:s besvär förkastades.

Enligt 33 § i lagen om olycksfall i arbete och om yrkessjukdomar betalas ersättning för i nämnda lagrum stadgad ömhet orsakad av arbetsrörelse tills ömheten har försvunnit, dock i högst sex veckor räknat från tidpunkten när ömheten uppstod. Ifrågavarande bestämmelse ska gällande maximiersättningstiden tolkas enligt dess ordalydelse så att den sex veckor långa maximiersättningstiden börjar räknat från tidpunkten när ömheten uppstod, vilket innebär att dagen då ömheten uppstod räknas in i den sex veckor långa maximitiden.

Försäkringsdomstolen ansåg att Pensionsskyddscentralen med stöd av 10 § i lagen om pension för arbetstagare kan avgöra att A Ab, som är ansvarig för att ordna arbetspensionsskydd för arbetstagare, har varit arbetsgivare för arbetstagare som överförts från A Ab till B Ab under tiden 1.6.2010-17.11.2011. I sitt avgörande beaktade Pensionsskyddscentralen de principer om kringgående och missbruk av skyldigheten att ordna pensionsskydd som anges i 189 § i lagen om pension för arbetstagare.

A hade under sitt arbete i Sverige under tidsperioden 10.2. - 28.8.2014 inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa, utan han hade varit försäkrad i den svenska grundförsäkringen mot arbetslöshet. Därför kunde denna i Sverige fullgjorda period inte hållas så som försäkringsperiod som kan beaktas i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning. A:s medlemskap i en finländsk arbetslöshetskassa från och med 16.2.2014 kunde enligt försäkringsdomstolens bedömning inte i fråga om denna relativt långa tidsperiod utgöra grund för att räkna med det i Sverige så som grundförsäkrad utförda arbetet i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning.

A hade nekats inkomstrelaterad dagpenning från och med 31.12.2014. Dessutom hade stödet för A:s frivilliga studier upphört 31.12.2014. A yrkade på att försäkringsdomstolen skulle pröva besvären gällande stödande av arbetssökandens frivilliga studier med arbetslöshetsförmån. Försäkringsdomstolen fann att oberoende av att det i ärendet hade getts ett arbetskraftspolitiskt utlåtande, hade inte behörigheten att besluta om indragning av arbetssökandens stöd för frivilliga studier med arbetslöshetsförmån överförts till arbetslöshetskassan, utan beslutanderätten tillkommer arbets- och näringsbyrån. Arbetslöshetskassans beslut var inte ett överklagbart nekande beslut angående A:s rättighet och därför ansågs besvärsnämndens för utkomstskyddsärenden beslut att till denna del lämna besvären utan prövning vara lagenligt.