VakO 817:2024

Frågan om huruvida lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare skulle tillämpas på X Ab:s arbete som tidig utdelare av tidningar sedan 2019. Försäkringsdomstolen konstaterade att gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagande vid tillämpningen av arbetspensionslagarna görs genom en bedömning av huruvida de kriterier för anställningsförhållande som anges i 1 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen uppfylls. Alla de kriterier som anges i bestämmelsen i fråga ska uppfyllas samtidigt för att det ska kunna anses vara fråga om ett anställningsförhållande. Det är fråga om en tvingande bestämmelse som inte kan frångås genom avtal till nackdel för arbetstagaren. Ett avtal mellan parterna eller parternas egna uppfattningar har inte i sig någon avgörande betydelse, utan situationen ska också i praktiken motsvara avtalet om formen för utförandet av arbetet. Försäkringsdomstolen ansåg att kriterierna för ett anställningsförhållande uppfylldes. I ärendet framkom inte sådana omständigheter som klart och väsentligt talar emot ett anställningsförhållande och för företagande och som skulle ha krävt en helhetsbedömning. Försäkringsdomstolen ansåg att A:s arbete för X Ab sedan 2019 har skett i ett anställningsförhållande och att lagen om pension för arbetstagare således ska tillämpas på hans arbete.

​Finlex-referat på finska